Kausalitet

Brottslighetens orsaker spelar stor roll.
- Varför begår människor brott?
- Varför begår människor inte brott?
- Varför begår vissa människor flera brott än andra?
- Varflr begår vissa människor grova brott?
- Vad orsakar att brottsligheten varierar över tiden?
- Vilka är orsakerna till att brottsligheten är sötrre på vissa platsen än på andra?
- Varför kriminaliseras vissa beteenden eller vissa människor?
- Varför drabbas vissa människor/objekt av brott?


Dessa frågor förutsätter att det finns ett orsakssamband mellan vissa förhållanden hos individen, och/eller samhället som denna individ är en del av, och brottsligheten. Det är just denna orsak-verkan-relation som kallas för kausalitet. Inom kriminologin brukar man skilja på två olika sorters kasalitet; Agentrelaterad kausalitet och skeenderelaterad kausalitet. 

Agentrelaterad kausalitet
Utvecklad av den grekiska filosofen Arisoteles. Denna storts kasualitet ha stor betydelse inom exempelvis juridiken och har att göra med förhållandet mellan en viljestyrd handling och dess konsekvenser.
- I våra strafflagar kan man exempelvis finna meningar formulerade enligt följande: "en person som tillfogar annan person kroppsskara, sjuksom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms till misshandel" (3 Kap. 5 § BrB).
- Frågan är hurvida den aktuella skadan verkligen har osakats av individens agernade kan ofta vara komplicerat.
- Det är inte alltid lätt, inte ens inom den moderna juridiken, att fastställa om en viss handling verkligen har haft de effekter som någon, exempelvis en åklagare i en rättegång, hävdar. Har tillexempel de våld som en person utsatts för orsakats dennes död? Numera tar man ofta hjälp av den rättsmedicinska expertisen för att fastställa liknande. dock är inte alltid möjligt att fastställa dödsorsaken.

Skeenderelaterad kausalitet
Denna idé kring kasualiteter uppstod i samband med den moderna vetenskapens utveckling och handlar mera om de lagar som ett visst skeende följer. Denna sortens syn på kausaliteter finns tillexempel hod den klassiska fysikens fader, Isaac Newton, och i hand lagar om mekaniken. 
- Det karakteristiska för den sortens tänkande är att ett skeende är regelbundet på så sätt att giva förhållanden alltid ger samma sorts utfall, exempelvis gravitationens utfall. Mer generellt uttryckt kan man säga att A alltid leder till B. 

denna idé kritiserades av den skotske filosofen David Hume. Han påpekade att den enda som kan observeras är att orsak följs av verkan. De faktum att vi uppfattar att den finns en orsak-verkan-relation bygger alltså oftast inte på något vi kan observera, utan på våra föreställningar om den rådande relationen.
- I den moderna vetenskapen är man där med mycket försiktig med att uttala sig om ett samband mellan två fenomen som en kausal relation, man nöjer sig oftast med att tala om en samvariation. 
- En kausal relation talar man endast om när man han en teori om hur relationen mellan A och B är beskaffad.

Statistisk Kausalitet
Synen på kausalitet man finner i den Newtonska fysiken kan inte tillämpas inom beteende- och samhällsvetenskap och således heller inte inom kriminologin. I alla fall inte så länge man utgåt ifrån de extremt deterministiska tänkandet som företräddes av Lapace. Tror man på en lagbundenhet kallad "Laplaces ande", det vill säga den övermänskliga varelse som utifrån givna förutsättningar alltis kan predicera ett utfall, även när det gäller sociala förhållanden, måste man utgår ifrån att enskilda människor, grupper av människor och hela samhällen alltid beter sig på samma sätt under samma omständigheter. I praktiken har det ingen större betydelse om man accepterar den extremt deterministiska synen eller inte.

De lagar som styr mänkligt beteende skiljer sig alltså från de lagar som gäller för den newtonska (men faktiskt inte från den moderna partikel-) fysiken. Man kan därför ställa sig frågan om det över huvudtaget är möjligt att tala om kausalitet inom samhällsvetenskapen.
- Kan kriminologerna svara på frågan om brottlsighetens orsaker?

Kriminologer, lika som andra samhälls- och beteendeforskare, brukar använda begreppen orsak och verkan under helt andra förhållanden än inom den newtonska fysiken. Inom kriminologin, samt de andra samhälls- och beteendevetenskapliga forskningarna, brukar man inte säga att A orsakar B. Istället säger man att A ökar sannolikheten för B.
- Exempelvis inadekvar uppfostran ökar risken för brottslighet.
- Det är heller inte ovanligt att individer från en riskgrupp som löper kraftig förhöjd risk att utveckla allvarlig brottslighet, aldrig utvecklar någon brottslighet.
- I den samhällsvetenskapliga tolkningen av relationel mellan orsak och verkan kan det alltså förhålla sig så att en faktor som anses orsaka brottslighet, trots att de flesta individer som har denna faktor inte blir kriminella och torts att de flesta som blir kriminella saknar denna faktor.

Svårigheter med kausala tolkningar 
Fastställanden av en tidsordning mellan två variabler kan sägas vara en nödvändighet, om än inte tillräcklig, förutsättning för att en samband skall uppfattas som kausalt. Inte heller detta till synes enkla förhållande, rörande vilken a faktorerna som uppkom först, är dock alltid lätta att belysa.
- Den omvändna tolkningen av variablerna kan emellertid inte heller uteslutas, det vill säga B "orsakar" A.
- Det finns också ett tredje alternativ man kan tänka tid. Exempel; även om de två variablerna arbetslöshet och brottslighet samvarierar, så påverkar de inte direkt varandra. I stället ligger orsakerna till dem någon annanstans, kanske till exempel i skolproblem. A och B "orsakas/påverkas" av C.

Ett sätt att komma något närmare frågan om kasualiteten är att genomföra såkallade logitudinella, prospektiva undersökningar, där man återkommer till samma individer vid flera tillfällen. Även om det inte heller då är okomplicerat att få fram orsaksralationerna, blir det enklare så till vida att man kan studera när olika fenomen uppkommer och hur de utvecklas över tiden.
- I Sverige har det under efterkrigstiden genomförts flera undersökningar, inte minst av ungdomsbrottsligheten, som har haft karaktären av longitudinella studier.


Sammanfattning (STORLEK 13)
- En förutsättning för en diskussion om orsaker till brott är att det överhuvudtaget föreligger ett kausalt förhållanden mellan brott och andra faktorer hos individer eller samhälle. Begreppet "kausalitet" måste emellertid definieras. Man brukar tala om två olika sorters kausaliteter;
* Agentrelaterad kausalitet, används främst inom juridiken och avser effekter av en individs agernade.
* Skeenderelaterad kausalitet, är av huvudsakligt intresse för våra resonomang. Avser lagar som styr olika skeenden och har sitt ursprung i den newtonska fysiken. Den utgår ifrån att det finns givna lagar, som i naturen som syt. Denna typen av lagar kan emellertid inte tillämpas vare sig på mänskligt beteende eller på samhällsfenomen.  
- För Beteende- och samhällsvetenskapen gäller en annan sorts kausalitet där fenomenet A inte orsakar fenomenet B. utan där i stället A ökar sannolikheten för B. Vi kan således aldrig förutse vilka människor som kommer att begå grova brott eller bli missbrukare, även om vi vet mycket om dem själba, deras bakgrund och under vilka omstänigheter dem lever i.
- Däremot kan vi tala om vilka individer som har större respektive mindre sannolikhet eller risk för olika typer av beteenden.
- vissa allmänt etablerade uppfattningar om orsaker till brottslighet har även visat sig inte alls vara lika självklara. - Vissa variablar påverkar varandra ömsesidigt så riktigtnen på den kausala pilen är svår att fastställa. I andra fall är det inte ens möjligt att fastslå i vilken ordning olika händelser har inträffat, vilket är en förutsättning för fastställande av kausalitet. Den är heller inte ovanligt att det i en undersökning saknas mått på just de variabler som engentligen ligger bakom ett observerat skeende.
- I den moderna forskningen brukar man tala om en kausal relation om man har en teori som anger hur relationen mellan två variabler är beskaffad.