Torsdagen var världens bästa dag! men precis som jag skrev i det inlägget som var menat att publiceras samma dag, men fick publiceras dagen därpå, så känner jag nu en viss ångest. Verkligen inte så att den tar över men jag skulle ljuga om jag sa att den inte fanns där… Dock eftersom att jag är bäst att på att trycka undan känslor så trycker vi nu undan ångesten, detta genom att berätta om bästa dagen i mitt liv – studenten!

Dagen började fruktansvärt tidigt – klockan vad ställ på 06:45, men även om det tog emot att ta sig upp så var det inte så speciellt svårt eftersom att man visste att det var bra dag som väntade. Kände lyckan i kroppen när jag kom upp från tunnelbanan i skanstull och såg delar av klassen stå redo, uppklädda med sina fina studentmössor. Tillsammans knallade vi till Vitan och förtärde där vår champagnefrukost. Taggade så in i helvete gjorde vi därefter entré på avslutningen tillsammans med alla treor på skolan. Skrev gjorde vi så det nästan gjorde ont i lungorna när någon från klassen fick utmärkelse, bland annat Ragna som blev årets elev på ekonomiprogrammet – sjukt bra jobbat! Samt när placeringen för utspringet listades, som väntat så kom min klass etta vilket innebar att vi skulle få springa ut först. Efter att detta presenterats fans det inget stopp på oss, vi tjoade och skrek allt vi kunde – ren lycka! 

Timmarna mellan de att vi fick reda på att det var vi som skulle springa ut först och själva utspringet spenderades med klassen. Vi åt lite lunch och skrev i varandras mössor. När klockan sedan slog kvart i ett mobiliserade (mitt nya favorit ord för den som undrade haha) vi oss och tog oss ner till utgången för att vänta på att få springa ut.. Tillsammans stod vi där och skrek och taggade till, när vi till sist fick höra ”NU!!” var det bara att kuta ut genom dörrarna till skolan. För sista gången var det vår tur att kuta ut genom dörrarna. 

   Mår nästan lite illa när jag nu skrivet om detta, inte för att jag ångrar något eller så utan främst för att jag skulle vilja spola tillbaka tiden och göra den om och om igen. Jag vill återuppleva allt – utspringet, flaket, slutskivan, efterfesten – ALLT! 

Men för att återgå till min lilla berättelse så kan ni kanske förstå att vi åkte flak efter utspringet. Och även om musiken stundtals svek oss så var det så jävla BÄST! Och som grädde på moset så badade delar av klassen i kanalen efter de att flaket återvänt till skolan. Jag brukar alltid vara en chicken och vilja känna på vattnet innan jag hoppar i men då spelade det ingen roll. Jag höll Ragna i handen och bara hoppade rakt ut i kanalen och kände FRIHET! 

Mottagningen vart sedan lyckad! Även slutskivan och efterfesten. Kom hem halv sex och la mig i sängen kvart i sex – var alltså precis uppe i 24 timmar och det kändes så jävla värt!!!!!!!

Kommer sakna er SPE3F, dessa tre år tillsammans med er har gett mig väldigt mycket. Har även lärt känna vänner som definitivt är vänner jag kommer att ha kvar efter de att vi nu tagit studenten och inte längre kommer att ses fem dagar i veckan!

den här bilden känns som "frihet" när jag tittar på den, den speglar till viss del vad jag kände i torsdags!