Här kommer ett riktigt seriöst inlägg, vet att det inte varit min starkaste sida - men jag har faktiskt inte haft lust att skriva ett seriöst inlägg efter det andra där jag berättar ingående om mig själv och mitt liv. Sanningen är det att jag gärna inte pratar om mina egna känslor, dom djupare det vill säga, om ingen frågar.  Jag är inte den som själv tar mig an för att prata om mina inre demoner - bra eller dåligt? Tjaa det har funkat för mig, jag är en eller i alla fall inte dom flesta dagarna ett vrak så det känns ok... Fast fränt att jag nu kallar de för inre demoner, haha, jag lider inte av några inre demoner med stundtals tror jag vi alla har små odjur inom oss som äter upp oss inifrån för att sedan lämna oss med små hål.. 

Jag liggsitter nu i min säng, en position som inte är speciellt ovanlig för min del. Spenderar största delen av min tid hemma i sängen, eller i alla fall i mitt rum. Nu befinner jag mig här med ett glas cola och är redo för ett seriöst inlägg.

I höst börjar ett nytt kapitel i mitt och många andras liv, eller egentligen började detta kapitel redan den 10 juni, men eftersom att jag gärna trycker undan känslor och händelser så har jag valt att mitt vuxenliv börjar när hösten kommer. Alltså befinner jag mig på sommarlov aka semester. Och på tal om vuxenliv så har mitt sådant lite olika sätt att te sig på. Antingen kommer jag in på SU och läser juridik på obestämd tid – beroende på hur jag gör med sabbatsår och utomlandsstudier. Jag har pratat med en del andra 91:or och det värkar som att det är en hel del som har sökt samma program på SU, samt att andra kurser och program. Eller så kommer jag inte in och tvingar hitta ett nytt heltids jobb då jag inte orkar med att jobba kvar där jag jobbar nu, man finner ingen inspiration till livet där. Okej inte för att jag tror att alla jobb är sjukt roliga men dem är förmodligen mer givande än det jag har nu. Och det sista alternativet består resor – jag tar ett pick och pack och drar någonstans, om jag fick välja nu skulle det blir USA..

Vad det blir återstår att se... PUSS